Amanda

Det är okej att inte orka idag

Jag scrollar genom mitt instagramflöde. Vilket underbart liv jag har. Det är fyllt av vackra platser, fantastiska människor och roliga händelser som avlöser varandra. Varför mår jag då så dåligt?

Jag träffar de fantastiska människorna och jämför våra liv, de klarar mer än mig och har det så otroligt mycket tuffare än vad jag har. Varför skulle jag må dåligt?

Jag är varje dag tacksam över mitt hem, den vackra naturen och att jag genomför en utbildning som känns rätt. Hur kan det här få mig att må dåligt? 

Jag möter andra kulturer med problem som får mina att se skrattretande ut. Jag lever ett drömliv som få i vår värld någonsin kommer uppleva. Hur fan kan jag må dåligt i mig? 

Det måste vara obefogat. Ett påhitt. En inbillad ångest. 

Acceptans. Att ta mig själv på allvar. Att erkänna. Att tro att det är okej. Det är himla svårt. Ingen annan vet hur jag känner. Måendet på insidan kan inte mätas och ge utslag på en termometer. Jo du har feber idag så det är okej att stanna hemma. För en bekräftelse utifrån är så mycket lättare att följa än en indikation inifrån. Lita på själv, aldrig i livet. När jag flyttade hemifrån ringde jag oftast mamma för att överlägga om jag var tillräckligt sjuk för att stanna hemma. För att höra att det var okej. Du är tillräckligt sjuk. Det är okej att inte orka idag. 
Det är okej att inte orka idag. De magiska orden. Ändå är det så svårt att ge sig själv den bekräftelsen. Jag borde orka, eller jag borde inte, inte orka. Alla andra är starka. Alla andra klarar mer. Det är inte okej för mig att inte orka. Trots att det är just orken som är helt slut. 

Jag jobbar just nu med min ork. Jag försöker ge den utrymme att komma tillbaka. Jag har kommit fram till en taktik; en plan för mina rutiner.  Om ett par veckor startar jag min sista termin på ingenjörsutbildningen och med den mitt examensarbete. En termin av individuellt arbete. Det kan låta skrämmande men jag är ivrig att komma igång för jag ska prova min taktik. Jag ska plugga och leva livet helt efter mina villkor. Fungerar taktiken kommer orken tillbaka. 

 Fotograf Elsa Williow

 

att höra hemma någonstans
Musiken spelar och jag gungar i takt, det är i stort sett en omöjlighet att sitta still, men det är vad jag gör ikväll. En förkylning tvingar mig att ta det lugnt trots att jag skulle vilja snurra runt som ett av paren på dansgolvet. Jag har tagit sämsta tänkbara dansskorna eftersom jag inte litar på min egen självbehärskning; Amanda sitta still till swing... Men det går över förväntan för jag behöver inte sitta ensam. Runt mig vid borden kommer och går de andra dansarna, Sun City Swing kollegor, danskompisar, de som har vuxit till att bli goda vänner. Trots att jag inte är ute på dansgolvet känner jag mig som en del i det här, det är här jag hör hemma. Med denna brokiga skaran har jag Lindy Hopen och det bygger en väldigt stark gemenskap. Här kan vi med öppna famnar mötas från olika länder, yrken och åldrar, för att dela glädjen. Vi pratar intensivt om helgens äventyr i Örebro, kurser och socialdans till liveband på kvällen. Jag är så laddad och hade en toppen kväll förra året så förväntningarna är höga.
Nu har dagarna räknats ner och det är imorgon vi åker, min förkylning har inte lämnat mig helt och min kropp ligger inte direkt på plus energimässigt. Men dansen drar, så jag kommer inte klara att stanna hemma utan följa med mina vänner och sen dansa efter förmåga. För jag kan inte missa en sådan glädje boost. 
 
Star wars, katter och norska chefer
 
Hela förmiddagen har vi suttit nerbäddade i soffan med var sin dator för att frenetiskt bli klara med kravspecen. Det är mysigt att vara alla fyra under samma tak, med gott om plats och en stunds familjevardag tillsammans. Katterna vandrar mellan oss i soffan och bidrar hela tiden till en god sinnesstämning, men nu är det dags att stänga in dem i kattrummet. Även den läskiga dockan som då och då gnäller om köttbullar får flytta ut från vardagsrummet. I ett virrvarr byter vi alla från myskläder till en mer seriös look, äter lunch, korrigerar möbler och i försök efter försök få rätt skypekonto att fungera; minutrarna tickar ner till 13.00. När klockan slår sitter vi framför datorn, med kameran riktad så att nästan alla fyra är i bild och inga leksaker eller Star Wars grejer syns. Vi är redo för möte med Bjart, Manager sustainable sourcing på NorgesGruppen. 
I några dagar har jag blivit med villa och två katter, det har gett utrymme för både chill och socialt umgänge. Det är lite obekvämt att inte bo hemma, men det plockar bort en del saker på måste-listan. Kvar blir att lägga sig brevid katterna och slappna av tills de lägger sig på mig och gör det omöjligt att röra sig på en lång stund. Precis vad jag behöver, spara energi, våga göra ingenting trots att jag har energi över att lägga på "något", spara ihop en reserv.  Men det är omöjligt att "göra ingenting" en längre stund i det här huset eftersom det kan liknas vid ett stort lekland. Så utöver chill har jag haft besök av kattälskare och leksugna, det har varit som att släppa studenter på grönbete, otrdentligt med utrymme, spel och nyfikna katter. Katterna har varit det bästa, de har trollbundit oss och ständigt följt alla våra påhitt. 
Skypemötet genomfördes helt utan tekniska problem och lämnade oss inspirerade och taggade på vårt projekt. Det firades med lite Just Dance innan tjejerna lämnade mig för slappande kväll brevid katterna.