Amanda

last night
Klockan är strax elva på kvällen, elva på förmiddagen i Nya Zeeland. Vi har packat allt,och våra väskor är fyllda till bredden, precis som min kropp är fylld till bredden av känslor. Jag längtar till stränderna, bergen, skogarna och de vänliga människorna. Samtidigt som jag är vettskrämd över att det ligger så långt bort. 
Dagen har varit lika, en berg-o-dal-bana av känslor. Båda våra familjer har kommit och gått under hela dagen, när vi har försökt samla ihop hela decembers julkänsla. Därför är jag utpumpad nu, av alla hejdå och avslutningen med två grin-filmer för att få ur mig lite till. Men imorgon gäller det, då är vi påväg och kan bara blicka framåt!
 
att säga hejdå
Ni kanske kan gissa vart all min energi har gått till de senaste dagarna? Kan summera det lite kort, nervositet, avsluta saker, komma ihåg saker och så det tråkigaste; säga hejdå till alla. 
Fotograf Madelen Johansson.
Jag har försökt träffa så många jag hunnit, för att få prata, slappna av och njuta av dem lite extra. Egentligen är det ju som minst jobbigt för mig. Jag är ju på rätt sida, på sidan som åker iväg och får uppleva ett äventyr. Inte på den andra sidan som är hemma, och där får uppleva min plats som tom. Jag avundas dem inte. Men jag kommer längta efter er, och absolut inte kunns låta bli att höra av mig till er så fort det finns möjlighet! För på något sätt, trots hela världen mellan, vill jag ju dela mitt äventyr med er. <3
Älska färgerna & modellen
Åh vackra platser, sommardagar och framförallt vänner! 
JAG LÄNGTAR SÅ EFTER KAMERAN! Hoppas få fånga många människor på bild under resan.