Amanda

vårsolens strålar på en skönhet
Jag vet inte hur många bilder jag har tagit på Lovisa, eller hur många fler jag kommer ta.
Men runt henne tar inte inspirationen slut. Så lättsam, naturlig och vacker,
att hon är varje fotografs dröm. 
Jag ska rätta mitt tidigare inlägg, jag kommer faktiskt hem på lördagen, som tur är.
För mina helgplaner slutar inte vid tvådagar i Örebro, de fortsätter med att fira min
kära bror och sen förhoppningsvis köra hö. Sen är det nästan så jag får planera i en
förkylning där också, för min hals har börjat göra sig påmind och någonting säger mig att
det kommer bryta ut där mitt i helgen. 
Nu ska jag återgå till min matlåda och jobba gärnet sista timmarna till helgen! 
De något kala träden viskar om att vi har allt framför oss
Den första vårvärmen, solens ljus mellan de små små men så gröna bladen. De något kala träden som viskar om att vi har allt framför oss. Våren, en tid för kärlek <3
Det blev en helt fantastisk fotografering med Anton & Lovisa, så jag kommer kunna visa er bilder var och varannan dag på dem! 
Nu kommer dagarna att trilla iväg! Imorgon åker jag med sköna gänget till Örebro för firande av sista April! Jag tror det kommer bli kanon, och ser lika mycket fram emot farten på dansgolvet som lägenhetsmyset med vännerna där emellan. Vi kommer lite tröttare hem på söndagen, och har Adam internet i sin lägenhet (??) så kommer jag nog blogga därifrån. Annars vet ni vad uppehållet kommer ifrån!
Min stora förebild från Astrid Lindgren
Jag har alltid älskat Ronja Rövardotter. Det slog mig när jag låg i havet av vitsippor i Källslätten att hon är den karaktären
som jag fastnade starkast för bland Astrid Lindgrens fantastiska världar.
Jag ville ha hennes mod, hennes vilja och att få vara i skogen hela dagarna. Att bo i en borg
och rida vilda hästar, eller hela sommaren flytta till Björngrottan lät som det bästa som fanns i hela världen.
Som målet med hela livet var att ta sig dit. 
 
De målet finns fortfaranda kvar i mig. Inte tydligt och drivande, så jag har tidigare inte tänkt på det.
Men nu när tanken slagit mig känns det så självklart. Jag känner alltid att jag vill vara ute lite till,
jag får inte nog av solen eller skogen.
Högst upp på listan över sommaren är att sova i tält i skogen, och högst upp bland mina drömmar
har länge varit att sova under bar himmel. Klart jag trivs i soffan, men för varje ny soltimme till sommaren har
Fredik allt svårare att övertyga mig att stanna. Det är som att det i mig lever en orolig själv som bara får frid de stunder jag är ute.
 
Med det här insikten vill jag ge mig själv mer tid, i skogen, på hästen, under vår fantastiska himmel.