Amanda

Student
Um Hej. Jag lever. Dock med blåmärken och på den extra energireserven eftersom förre veckan krävde tre veckor av min normala energi.  Men då har jag hunnit med tre...eller kanske fyra veckor av saker och sjukt roliga saker. Det känns som om jag känt klassen närmare några månader än en vecka. Så mycket kul vi har gjort ihop! Kurserna har kommit igång och vi har gjort de första uppgifterna, förbereder oss för första labben och räknat matte så ofta vi kommer åt. Vilket inte är ofta med nollning från fem varje dag. Men vill inte låta klagande.  Allt känns så kul, så rätt. Herregud jag får ju sitta och rita på lektionerna! 
På lördag flyttar jag även in i en egen etta på Rud!
 
lalala lala laaa laaa
Jag sitter i min säng, hos Ida i Karlstad. Jag är helt tom i huvudet. Förstår att ni är nyfikna, det händer ju saker varje timme om dygnet. Från sju till tio, allt från att hitta runt i Karlstad med små buss-anekdoter och förvirring bland cykelvägarna, till lektionerna hela dagarna och nollningen hela kvällarna. Det känns som om jag har varit här i tre veckor, inte tre dagar. Imorn börjar matten, hela klassen håller andan. Jag själv är rätt nervös över flottracet då frågan är om vi kommer ha en flotte alls?!
 
Jag bara svamlar, inte i skick att blogga enentligen, men ni kan väl kommentera vad ni undrar över och vill veta mer om!
Drömmklänning 2.0
För några veckor sedan fick jag och mamma äntligen ett kreativt infall. Jag har suktat efter att få sy heeela sommaren men inte lyckats komma på vad jag vill sy. Men efter att ha Medeltidsveckan i mitt flöde övertände jag och idén var kläckt. Jag hittade den mest magiska klänningen med en sådan häftig kappa på pinterest, och jag och mamma bestämde oss att de två klänningarna ska vi göra. Trots att svårighetsgraden höjdes från tidigare klänningar och vi inte hade ett mönster. Igår var jag och köpte tyg i Borlänge, och jag önskar ni kunde se det i verkligheten. Jag blir mer och mer kär i det för var minut, då de ändrar färg efter ljus, visar nya egenskaper och faller som ett vattenfall. Suck. Nyförsälskad. 
Så igår höll vi på ca 6 timmar och har kommit en bit. De svåra sömmarna är kvar och vi har bara fått sett en skymt av reslutatet när vi har nålat ihop de sista bitarna. Men magkänsla säger att det kommer bli magiskt. Tack mamma för att du är bäst <3