Amanda

Jag, kameran och regnet, i skogen
Inte anade jag hur uppiggande det kunde vara att fotografera i regnet trots att kylan tog känseln ur mina fingrar, men det är den inverkan skapande har på mig. Jag hade ett mål och idé med fotograferingen i skogen idag eftersom jag behöver bilder till en av kurserna i skolan, och då är det mycket roligare än att fotografera planlöst. Även om det blev lite planlösa bilder som ni får se här, då de andra bilderna inte är klara än ;) 
 
 
 
 
 
 
Idag ska jag laga matlådor, eller matdosor som vi säger i dalarna. Jag fick en bryskt påminnelse i onsdags om hur lite dalmål jag pratar. Lillebror kom på spontanbesök (så himla megamysigt!), och han skrattade och fnös så fort jag pratade med mina kompisar eftersom jag lät så roligt....precis som mina kompisar här gör när jag väl pratar dalmål haha. Jag kan inte styra min dialekt utan byter hej vilt, något jag alltid tyckt varit jobbigt eftersom det känns som om jag tappar bort mig själv, jag vill ju vara jag, oavsett vilka jag är med. Men mamma är likadan och hon har försökt få mig att inse att det är det som är jag, att jag byter. Dock hade det inte skadat att prata lite mera dalmål här nere, för det är väl rätt charmigt eller vad tycker ni? 
 
 Ikväll blir det Lindy Hop till liveband, jag blir lyrisk varje gång musiken drar igång. Tänk att det finns en dans till det här och att jag får chans att dansa den, underbart!