Nästan som en spegelbild av mig sitter en student mitt emot mig i kupen. Hon som jag har datorn i knät, vita hörlurar och är på väg hem till Dalarna. Men hon har fräknar och rödlätt hår, något jag alltid beundrat. Tågfönstret släpper in mjukt ljus och henner färger passar så bra till de blåa tonerna på tygen i kupen.
Nej, jag kan nästan aldrig gå någonstns utan att tänka på hur det skulle se ut på bild. Iallafall inte de stunder som erbjuder något vackert, ibland är det är ljuset, färgerna eller stämningen. Tänk om alla de människorna jag studerar hade en aning hur bra de skulle göra sig på bild just i den stunden.
Jag i Källslätten, under en sista dag av riktig sommar.
1 kommentar(er)
