Amanda

Jag har lämnat IDIOTs styrelse
Som en stor urladdning känns det. Jag hade förväntat mig en lättnad men det är inte massa energi som har frigjorts utan det är mer som att jag har spänt mig väldigt länge och nu äntligen kan slappna av. Kroppen kan ge efter och jag känner mig så trött. 
Idag har jag stått framför min förening. Längst fram, med allas uppmärksamhet, där jag trivs så bra att stå. Men det var ett avslut. Jag är inte längre ordförande för IDIOT. Aj, det känns mer än jag trodde. 
Min familj sa ifrån i somras, att jag till hösten måste lägga bort något för att orka. I mina ögon var det helt omöjligt att kliva av styrelsen, det var inte ett alternativ. Men idén hade planterats hos mig och när jag upptäckte att energin inte flödade tillbaka ju närmare terminstart jag kom var det hur jag skulle klara studierna som blev fokuset. Jag ville absolut inte sluta, ge upp, inte klara av, att vara ordförande längre, men om jag skulle kliva av, hur skulle det då gå till och skulle det gå att lösa? Helt plötsligt blev det ett alternativ, ett alternativ som skulle frigöra tid till att klara kurserna, ett alternativ som erbjöd ansvar bara för mig, inte för någon annan. En mycket lättare vardag för min nya låga energinivå. Men det innebar även att jag skulle behöva se svart på vitt att jag inte orkar, att jag skulle behöva acceptera vad jag så gärna vill ignorera. 
Tillslut kändes alla uppdrag för tunga, jag hade inte längre viljan och drivet, jag insåg att jag inte skulle utföra jobbet på den ambitionsnivå jag vill, så valet blev lättare. Det blir lättare när jag vänder fokuset bort från mig och ser anledningar som påverkar andra. Så jag motiverade mig även genom att tänka att jag ville visa andra att det är okej att säga nej. Du måste ingenting, du får välja bort saker du inte orkar, det är okej. Det är inte lätt, det kan kännas tråkigt, jobbigt, som att du klarar mindre än alla andra runt dig och att du har svikit personer. Det kan kännas rätt jävligt. Men det är fortfarande okej. 
 
Tack, för att ni ville ha mig som ordförande. 
 
 
Marginalerna saknas och känslorna tar över
Det finns dåliga saker och det finns bra saker som inträffar. Mitt humör svänger efter dem utan att jag har någon styr på det eller trygg bas. Känslor och händelser får ta över och jag har ingen distans till dem som skulle ha kunnat ge mig insikten att jag har en valmöjlighet till hur jag vill må och reagera.
Förkylningen tynger mig och det finns inga tydliga instruktioner i en av kurserna; min värld rasar samman. Jag försöker kompensera med att planera och styra upp styrelseuppdrag, vilket självklart inte alls går då jag redan är uppstressad och har huvudvärk, allt resulterar i att jag känner mig ännu sämre och är nära på att ge upp hoppet om hela terminen. Jag flyr till skogen och den lugna miljön kring mig smittar av sig på mina känslor. Jag finner svamp och hela världen verkar åter le mot mig. Tillbaka i lägenheten är energin återfunnen och inte ens en spräckt tallrik kan rubba humöret. Idag vaknar jag till sol och allt känns toppen, jag känner mig stark och mindre förkyld. Kurserna är kul, vädret vackert och jag tar min ner till sjön för att njuta av allt det härliga. Några timmar senare störtdyker humöret, känslorna och jag, då jag av misstag raderar alla mina bilder på minneskortet. Hopplösheten smittar av sig och drar med sig andra tunga tankar.
Berg och dalbanan lär fortsätta. Min energi är inte som den brukar, jag har inte marginalen kvar som dämpar vardagen och gör att jag kan få lite distans till känslorna.
Jag får försöka fokusera på de bra stunderna och att jag kan ta mig dit även i de dåliga, skriva av mig och hoppas att den enträgna förkylningen lämnar mig. 
Hade ju gärna visat bilder från idag....men ja, radera ju allt från den senaste veckan....
 
Alla goda ting är tre
Jag har slutit ögonen, madrassen är mjuk mot min rygg och täcket värmer mig. Tankarna snurrar utan någon styrsel, någonstans får hjärnan tag på min rutin. Den som får ordning på oroliga tankar, ger avslut på dagen och lämnar en go känsla efter sig. Mamma har lärt mig den, minst tre saker ska räknas upp; något bra jag har gjort idag, något jag är tacksam över och till sist något jag vill ha hjälp med imorgon. Istället för att mala över det dåliga får jag tänka igenom dagen i jakt på det bra. Jag blir lika förvånad varje kväll över hur mycket bra som dyker upp, och det är så skönt att erkänna sina egna bra insatser och tacksamhet. Att be om hjälp är en så enkel gest men genom att sätta ord på vad jag konkret behöver hjälp med kan jag släppa mycket oro som kommer med ovisshet. 
Så jag tänker tillbaka, lever om dagen och ser snälla vänner, roliga stunder, stolta ögonblick och små mål jag nått eller nya som jag lyckats formulera. Alla de där sakerna som så lätt glöms bort, bara för att det inte är ett problem som hjärnan behöver fokusera på. Jag ber om hjälp att jag imorgon ska göra rum för yoga och vänder mig sedan om för att sträcka ut armen. Tankarna får åter igen fortsätta utan någon riktning, men nu med lite positivare klang.