Amanda

2017 ger en ny riktning
 
God Jul, God Fortsättning, Gott nytt år och hoppas det nya året har börjat bra! 
 
Jag har kommit hem, försökt landa och släppa allt som inte omger mig i just den stunden. Krama det bästa ur Dalarna genom att spendera varje minut med vänner och familj. Jag har fått skrutta runt i långkalsonger mest hela tiden och luktat häst i håret och haft knät fullt av katthår. Eller svirat om till 100 % party med syskonen på Juldagen och sen igen med vännerna på nyår. Jag har saknat snön och sedan fått så mycket att jag körde fast med bilen.

Jag har fått känna att det verkligen är ett nytt år som nu har börjat. Ett år som jag inte alls vet något om, där jag inte har något bestämt spår att följa. Men som jag för första gången känner som något positivt. Min attityd har ändrats, saker som är svåra, som att köra hem i snöstorm, är självklart läskiga men lika mycket spännande. För när jag klarar det så växer jag och jag kan se tjusningen i det som inte är hundra procent säkert. Och när snön sen blir för tät och jag gör fel och helt plösligt sitter fast utan att ensam klara mig loss, ja då mår jag ju såklart dåligt. Men livet ska innehålla fel, det är inte ett misslyckande utan helt som det ska. För dagen efter får jag förstärkning av mamma och med gemensamma krafter tar det inte lång stund innan bilen är loss och tillbaka på banan igen, en erfarenhet rikare. 

Det är inget jättekliv jag har tagit mot att våga och göra tvärtom mot tidigare, det är små hintar om en ny riktning. Men jag är glad och överraskad att den finns där. 
 
välkommen November
"Jag gillar November." Tanken chockerar mig, men anledningen är samtidigt solklar. Jag har precis avslutat dagens yogapass och känner mig så himla tacksam över att jag och Sofie drog igång 30 Days of Yoga just nu. För yogan hjälper mot mörkret och tröttheten. Men det är inte bara det som gör att jag gillar november, det är verkligen en tid för återhämtning, nervarvning och utrymme. Ingen sol, som samtidigt som den ger energi sliter i mig så jag blir alldeles rastlös. Inga stora högtider eller "happenings", ingen fantastisk natur som måste upplevas just i det stadiet. November ger mig tid, tid till skolan, tid till föreningen, tid till träningen eftersom vädret inte bjuder till och min rastlösa kropp kanske tillslut kan finna ro på gymmet, eller i hallen. November lockar även med mys, kanske lite julmys när flingorna singlar ner, men inte ett måste och med ett stort löfte om att hela decembers julmys finns kvar. Från en otroligt stressig höst välkomnar jag denna underskattade månaden November. 
 
 
Allt jag vill lägga min tid på
Jag undrar hur detta år kommer bli. Om dessa två kommande terminer kommer vara väldigt tuffa, om jag kommer plocka på mig alldeles för mycket att göra, och hur jäkla lärorikt det kommer vara. Jag vill så mycket, vilket i sig är en fantastiskt känsla från "hon som aldrig har drömmar eller mål".
 
Några av mina klasskamrater tycker att de ofta har tråkigt, inget att fylla tiden med eller att det är trist att bara sitta hemma själv när vi inte är i skolan. För mig känns det som en främmande värld. Jag älskar att ha en hel dag framför mig där jag vet att jag äger tiden och kan lägga den på sånt jag önskar göra. För i takt med att jag bor här längre blir det färre och färre sådana dagar. Fast det är ju inte hela sanningen, för har förre "över" eftersom jag fyller mina dagar med sånt jag önskar göra.
 
- Jag började på bågskytte, och ska nästa helg gå en tränarutbildning.
- Jag började följa med till gymmet och har hittat egna favoritpass.
- Jag satte upp en vision med bättre kvalité på bloggen och ger den mer tid än tidigare.
- Jag vill dra igång ett helt nytt projekt som kommer ta plats här på bloggen, berätta mer så småning om. 
- Jag sökte idag till ett projekt inom Ingenjörer utan gränser, får jag vara med ska jag berätta allt om det. 
 
Detta är mina intressen, mina hobbies och fritid. För egentligen är jag inte här pga av det. Prio ett borde vara min utbildning, målet att bli ingejör. Det som oroar mig lite är att vi har de tuffaste kurserna i programmet kommande året och jag vill verkligen ge dem tid. Samtidigt som jag behöver tid att andas och koppla bort. För allt det roliga jag vill göra blir så snabbt en börda om tiden blir för kort och återhämtningen prioriteras bort. Så det är en balansgång framför mig, men att balasera in drömmar och intressen är ju en lyx många inte har. 
 
 
 
Detta är jag idag, efter jag hela morgonen har kämpat med att ta självporträtt både hemma och i skogen. Är verkligen det svåraste som finns. Speciellt när kameran trilskas med att vara douchebag och bara lägga fokus på brösten, "Meh hallå ögonen är här uppe, här jag vill ha fokus!".