Amanda

Varje höst skiftar mitt instagramflöde färg till orange, men det fylls inte med höstlöv utan IDIOT-nollor. Nollningens två veckor är genomförda och har lämnat efter sig den obligatorsika förkylningen. Jag sitter just nu med en skål grönsakssoppa och försöker febrilt får bukt med en ilsken hals. Men denna höst var lite annorlunda, det var sista gången för mig. Jag har ingen aning om vad jag kommer göra nästa höst. Jag har inte längre den sköna trygga planen där jag vet exakt hur kul jag kommer ha första tisdagen på terminen när jag drar runt nollorna för pinsamma uppdrag på stan, eller att jag andra onsdagen kommer skrika mig hes för att heja fram IDIOT till en vinst på flottracet men där vi snopet kommer hämta hem ännu en andraplats. Det är skrämmande, för just nu har jag ingen riktning eller dröm om var jag vill vara sen. Samtidigt är det spännande, för jag har ju chansen att välja helt fritt, det är helt öppet var mitt liv tar vägen. Och helt ärligt skulle jag nog inte klara en nollning till, jag är för gammal för att vara full så många gånger under två veckor...