Klockan är strax elva på kvällen, elva på förmiddagen i Nya Zeeland. Vi har packat allt,och våra väskor är fyllda till bredden, precis som min kropp är fylld till bredden av känslor. Jag längtar till stränderna, bergen, skogarna och de vänliga människorna. Samtidigt som jag är vettskrämd över att det ligger så långt bort.
Dagen har varit lika, en berg-o-dal-bana av känslor. Båda våra familjer har kommit och gått under hela dagen, när vi har försökt samla ihop hela decembers julkänsla. Därför är jag utpumpad nu, av alla hejdå och avslutningen med två grin-filmer för att få ur mig lite till. Men imorgon gäller det, då är vi påväg och kan bara blicka framåt!
0 kommentar(er)
