Ingen av oss vet riktigt varför det blev just Skottland, men jag är glad över valet. Glad över alla timmar vi var på de mysigaste fiken och snyggaste restaurangerna, över alla koppar te och de för få glasen vin. Gladast är jag för att det var just du Sofie som satt på andra sidan bordet.
I helgen får jag äntligen träffa dig!
Jag ska hem, det är knappt fyra veckor sedan jag återvände till Karlstad och det känns som en evighet, samtidigt som det har gått så himla fort från att vara sommar-hemma till höst-här. Känslorna är blandade över att åka hem en helg. Jag har dragit mig för det, fast jag har hemlängtan är det så svårt att få plats med allt. Ekvationen att inte göra någon besviken samtidigt som jag ger mig själv utrymme går inte ihop. Jag tänker tillbaka på mitt löfte till mig själv innan terminen. "När du åker hem ska du inte ha något planerat och ägna hela helgen åt en sak/person/plats." Jag kommer bryta det. Jag vill hinna träffa alla och vara på alla ställen. Jag kommer antagligen inte få den paus och andhämtning som Dalarna är för mig. Men jag orkar inte vara duktig, säga nej och göra som jag borde. Helgen kommer bli ett återfall i dumma vanor, om nu träffa människorna jag älskar kan vara ett återfall.
0 kommentar(er)
