Amanda

Från en resa till en annan
Ingen av oss vet riktigt varför det blev just Skottland, men jag är glad över valet. Glad över alla timmar vi var på de mysigaste fiken och snyggaste restaurangerna, över alla koppar te och de för få glasen vin. Gladast är jag för att det var just du Sofie som satt på andra sidan bordet. 
 
 I helgen får jag äntligen träffa dig! 
Jag ska hem, det är knappt fyra veckor sedan jag återvände till Karlstad och det känns som en evighet, samtidigt som det har gått så himla fort från att vara sommar-hemma till höst-här. Känslorna är blandade över att åka hem en helg. Jag har dragit mig för det, fast jag har hemlängtan är det så svårt att få plats med allt. Ekvationen att inte göra någon besviken samtidigt som jag ger mig själv utrymme går inte ihop. Jag tänker tillbaka på mitt löfte till mig själv innan terminen. "När du åker hem ska du inte ha något planerat och ägna hela helgen åt en sak/person/plats." Jag kommer bryta det. Jag vill hinna träffa alla och vara på alla ställen. Jag kommer antagligen inte få den paus och andhämtning som Dalarna är för mig. Men jag orkar inte vara duktig, säga nej och göra som jag borde. Helgen kommer bli ett återfall i dumma vanor, om nu träffa människorna jag älskar kan vara ett återfall.
Mellan tallstammar, över mossar och ner i dalar
Innan myggen och den riktiga värmen, med bra väder och frisk luft tog vi våra lite väl fullpackade ryggsäckar och vandrade längs Brattforsleden. Leden var fint märkt och slingrade sig genom flera naturreservat som bjöd på en varierande och vacker natur. Jag gillade speciellt den utbredda mossen vi korsade på en hög ås och de djupa gröna dalarna där vattnet karvade sig fram.   
Vi passerade även nedrasade ladugårdar, tallhedar och andra trevliga ställen att stanna till, ta av sig ryggsäcken och andas in skogen. Det är nämligen mycket lättare att njuta utan en tung ryggsäck. Jag går ofta och ganska länge i skogen till vardags, men det är skillnad med några kilo på ryggen när kilometrarna ökar på. Det kändes i fötter och höfter, till en början var det jobbigt, störde min lunk. Men dag två hade kroppen vant sig (och vi hade ätit upp det mesta av min packning) och lunken var tillbaka, även om det ömmade. Det gör att jag blir mer inspirerad att vandra mer, komma iväg och komma in i känslan kring att ta sig fram på sina egna ben och klara sig på det man bär med sig. Men då krävs lite investering i utrustning, något som behöver spridas ut på en längre tid ;) 
Det härligast var att inte behöva gå hem från skogen, att veta att jag kommer få vara ute ändå tills jag ska gå och lägga mig, och på morgonen kommer jag få vakna upp där ute i solen. 
Det jobbigaste var att fåglarna aldrig tystnade, brukar kunna sova i tält hyfsat bra men nu var det riktigt svårt. 
du sätter den ena foten framför den andra å så bär det av
Fördelar med att vandra med en erfaren vandrare; han har koll på fina leder, han är bra på att göra eld och fixa mat, han uppskattar naturen på samma sätt som mig. 
Nackdelar med att vandra med en erfaren vandrare; allt jag packar är för tungt, alla min prylar känns billiga och extremt klumpiga, det är lite oklart hur ofta man kan be om pause eller klaga på ryggsäcken. 
 
Mer om min helg i Brattfors och massor av bilder kommer imorgon!