Amanda

En dröm som är på väg att bli sann
Drömmen är här, den händer just nu, hur ska jag kunna ta in det, uppleva det, njuta av det och framförallt leverera. 
Detta mal i huvudet när jag går längs stigen, stigen jag gått hundra gånger och som alltid ger mig ett varmt pirr i magen. Den slutar i landskapet vi kallar Källslätten, för mig paradiset. Så det finns alltid en trigger i att dela med mig av min känsla för Källslätten. Nu ska jag få göra det, på riktigt, i stor skala. Jag är med Thomas Håvik och skapar en dokumentärfilm om Källslätten. Jag. Film. Källslätten. Det är svårt att ta in, min dröm ska bli sann! Men jag är lika glad som rädd, hur ska jag få fram alla känslor och tankar för denna plats? Hur ska mitt kreativa jag få fritt spelrum i och med denna fantastiska chans? Det är ju nu det händer! 
Vi körde igång projektet under Slåttern, ingen kan tajma livet och min dröm tog fart när jag var tom på energi. På en plats jag alltid kan hämta energi rfrån, eftersom jag är väldigt mån om att koppla bort alla prestationer och måste. Där är jag fri att följa mina inlevelser och impulser, följa min egen vilja och bli accepterad precis som jag är. Men här skulle jag då leverera i film, ett helt nytt format under en stor press från mig själv. Halvåret innan hade berövat mig mitt vanliga driv, av min brinnande energi för kreativa projekt var bara en falnande glöd kvar. Så snopet.
 
Vad hände då? Jo vi, eller han, filmade och jag höll i intervjuerna. Jag fick arbeta med att acceptera att jag inte kunde gå in med 110%, utan det blev som det blev, och det blev bra! Sen görs ju inte en film på en helg, arbetet är inte slut utan jag kan fortsätta leva min dröm och har chansen kvar att förmedla mina starka känslor för Källslätten. 
 
Tomas hade tidigare inte varit med på Slåttern utan på egen hand uppskattat Källslätten för naturen och landskapet. För mig är människorna precis lika viktiga som landskapet och jag var nervös över att han inte skulle se och förstå det jag ville förmedla. Men som timmarna gick blev han lika upprymd som mig över all aktivitet och sprudlande energi som fyller hela Källslätten under slåttern. Jag är så otroligt tacksam över honom, att han på sitt håll fick den här idén och att vi kunde mötas och göra det här tillsammans, det är fortfarande svårt att ta in. Film. Källslätten. Det blir av. 
D.A.N.S
Dans på köksgolvet, dans på krogen, dans på loggolvet, dans i famnen på någon man tycker om, dans till blues, soul, popp, fioler och dancehall.
Jag älskar det. Jag älskar känslan när musiken styr mina rörelser. Känslan av att släppa taget och inte behöva tänka utan takten och tonerna tar över kroppen. Dans är för mig ett speciellt sätt att skapa, det är en kreativitet för ögonblicket, där jag måste vara helt närvarande för att skapa det och hinna uppleva det. Vilket innebär att jag njuter fullt ut eftersom det inte finns något sen. 
Tack fantatiska Emelie för dessa bilder! Redigerade av mig (provat en helt ny stil, gillarna ni det?)
I lördags bjöd Sun City Swing in till Lindy Hop och Blues till live band. Jag har inte tidigare dansat blues, men det var en go långsam dans med mycket känsla och hängde mycket på att följa varandra. Så till min förtjusning kunde jag dansa trots bristen på förkunskaper. Lindyhopen kan vända vilket humör som helst till eufori genom grym musik och en duktig förare, den är full av så mycket glädje och lekfullhet!
Idag har jag hämtat ut en ny liten vän på posten! En spontanköpt (önskat mig ett år men ej kunnat bestämma mig för vilken) Lumix GM1, wheeei! Mer om den kommer snart :) 
Från skiss till verklighet
Skapa med händerna är så härligt, skapa med händer hemma i verkstaden är riktigt mysigt och skapa med händerna här hemma i verkstaden tillsammans med min far, det är helt fantastiskt det. 
 
I Konstruktions ettan fick vi designa ett eget knivhandtag och sedan CADa upp den för att slutligen få den utskriven i plast från skolans 3D skrivare. Det var en häftig känsla att kunna hålla i den på riktigt, att det från en två dimensionell skiss vuxit fram ett verkligt ting jag hade skapat. Inpirationen är tagen från en räv och min tanke är att det ska synas genom nos öron och svans, fullkomligt självklart i mina ögon men tydligen lite oklart för andra hehe. 
Nu ska jag alltså försöka ta det steget längre och tillverka den i trä, eftersom jag blev nöjd med formen och skulle vilja prova den i skarptläge tillsammans med ett knivblad. Tyvärr har vi inte allt vi behöver hemma i verkstan så jag hoppas kunna göra klart det sista i skolan, men en bit har jag hunnit med här hemma och förhoppningsvis hinner jag lite till innan jag åker tillbaka.