Jag var helt euforisk när jag lämnade danslokalen i söndagskväll. Mörkret och regnet kunde inte rubba energin som vibrerade runt mig. Jag har hittat hem, musiken, movsen och lekfullheten. Planen var att inte börja på kursen utan bara att få testa på, men jag hann bara hem innan jag var anmäld.
- Första tillfället jag provade Lindyhop -
Jag är evigt tacksam till min familj som började dansa med mig innan jag kunde gå. Och aldrig har slutat sen dess.
På köksgolvet har jag snurrat otaliga varv, i fars famn eller syrrans kvicka händer. Oftast hade vi inte musik utan syrran sjöng "En låda på magen", om och om igen samtidigt som hon lärde mig nya turer eller vi uppfann helt andra. Där fanns buggen, en dans jag aldrig har behövt tänka för att dansa.
Sen var det den årliga helgen i Källslätten där jag försökte lära mig så många gammeldanser jag hann, för att sen behöva vänta ett helt år på nästa tillfälle att dansa dem.
Varje kväll, varje stund, varje låt jag har fått dansa har varit ett lyckopiller, för att röra sig till musik, lätt och lekfullt, är det bästa jag vet.
0 kommentar(er)
