Amanda

En dröm som är på väg att bli sann
Drömmen är här, den händer just nu, hur ska jag kunna ta in det, uppleva det, njuta av det och framförallt leverera. 
Detta mal i huvudet när jag går längs stigen, stigen jag gått hundra gånger och som alltid ger mig ett varmt pirr i magen. Den slutar i landskapet vi kallar Källslätten, för mig paradiset. Så det finns alltid en trigger i att dela med mig av min känsla för Källslätten. Nu ska jag få göra det, på riktigt, i stor skala. Jag är med Thomas Håvik och skapar en dokumentärfilm om Källslätten. Jag. Film. Källslätten. Det är svårt att ta in, min dröm ska bli sann! Men jag är lika glad som rädd, hur ska jag få fram alla känslor och tankar för denna plats? Hur ska mitt kreativa jag få fritt spelrum i och med denna fantastiska chans? Det är ju nu det händer! 
Vi körde igång projektet under Slåttern, ingen kan tajma livet och min dröm tog fart när jag var tom på energi. På en plats jag alltid kan hämta energi rfrån, eftersom jag är väldigt mån om att koppla bort alla prestationer och måste. Där är jag fri att följa mina inlevelser och impulser, följa min egen vilja och bli accepterad precis som jag är. Men här skulle jag då leverera i film, ett helt nytt format under en stor press från mig själv. Halvåret innan hade berövat mig mitt vanliga driv, av min brinnande energi för kreativa projekt var bara en falnande glöd kvar. Så snopet.
 
Vad hände då? Jo vi, eller han, filmade och jag höll i intervjuerna. Jag fick arbeta med att acceptera att jag inte kunde gå in med 110%, utan det blev som det blev, och det blev bra! Sen görs ju inte en film på en helg, arbetet är inte slut utan jag kan fortsätta leva min dröm och har chansen kvar att förmedla mina starka känslor för Källslätten. 
 
Tomas hade tidigare inte varit med på Slåttern utan på egen hand uppskattat Källslätten för naturen och landskapet. För mig är människorna precis lika viktiga som landskapet och jag var nervös över att han inte skulle se och förstå det jag ville förmedla. Men som timmarna gick blev han lika upprymd som mig över all aktivitet och sprudlande energi som fyller hela Källslätten under slåttern. Jag är så otroligt tacksam över honom, att han på sitt håll fick den här idén och att vi kunde mötas och göra det här tillsammans, det är fortfarande svårt att ta in. Film. Källslätten. Det blir av.